mammatillknut

Direktlänk till inlägg 17 oktober 2010

Förlossningsberättelse

Av Lisa Öqvist-Häggström - 17 oktober 2010 12:30

Eftersom att jag inte bloggade när jag var gravid, så har jag skrivit om min graviditet i efterskott och nu har vi kommit fram till min förlossningsberättelse :D och för dom som missat läsa om min graviditet så kan ni läsa om den här: del 1, del 2, del 3, del 4 och del 5. Jag hoppas att ni orkar läsa, för den är ganska lång, det hände ju ganska mkt innan Knut kom ut :)


Förlossningsberättelse:

Det började med att jag och Andreas gick och la oss i sängen ca 23.00 31/5. Vi låg och småpratade ganska länge och sen somnade han. Jag däremot kunde inte riktigt somna, jag hade inte ont någonstans, men jag var pinknödig hela tiden! Så jag sprang upp minst en gång i halvtimmen för att testa kissa, oftast utan resultat. Kunde som smått slumra till lite grann, men sov absolut inte mer än bara några minuter. Sista gången jag gick på toa var ca 02.45 och då när jag gick så kände jag att jag fick ont. Jag tänkte att jag går bort det, men det gick inte bort. Kl 02.50 väcker jag Andreas och säger att jag har ont, han tittar på mig med sina trötta ögon och mumlar typ: "kan du sova?". Berättar att jag inte sovit på hela natten, men att jag kan försöka ligga ner. Men det tar bara ngn minut så får jag ont igen och jag kan inte ligga ner! Säger till Andreas att jag går upp.


Går till datorn bara för att distrahera mig, då börjar det helt plötsligt att rinna och jag ropar till Andreas att jag tror att jag kissar på mig! Och vips så var Andreas uppe på bena! ;) Vi bestämde oss för att ringa till förlossningen, klockan är ca 03.00 då vi ringer. Det var en ganska otrevlig barnmorska som svarar i telefonen, hon undrar om jag har värkar och jag säger att jag har aldrig haft värkar förut så jag vet inte hur dom känns, men att jag tror att det gör ont regelbundet ca 2-5 minuters mellanrum. Hon ber oss komma in. Vi har inte packar någon BB-väska ännu (jag var ju bombsäker på att gå över tiden, inte föda tidigare!) och det var tänkt att göra under dagen ;) snabbt slänger vi in några kläder och börjar bege oss ut mot bilen.


 Sista bilden som är tagen på mig hemma med stormagen. Direkt när bilden är tagen går vi ut till bilen, klockan är då ca 03.10


Kl 03.15 kör vi från huset. Opps!! Tom tank i bilen upptäcker vi, alltså måste vi stanna och tanka... okej tänkte jag, det är ingen fara så himla ont har jag ju inte :) Vi kör iväg och när Andreas sen står och tankar så blir mina smärtor bara värre och värre, jag får svårt att sitta stilla! Nu är jag helt övertygad om att det är värkar! Bilen fulltankad och jag ber honom snällt att köra fort! Och för dom som inte bor här i Kalix, så ligger vårat BB på Sunderby sjukshus och det är 8 mil och 55 minuter bort!


I bilen så blir det bara värre och värre! Det gör så ont att jag inte alls kan sitta stilla! Har aldrig känt sån smärta förut! Till slut gör det så ont så jag vet inte vad jag ska ta mig till, jag tar av mig bältet och hoppar in i baksätet där det fanns mera plats att röra sig på! Haha jag hoppar alltså till baksätet mitt i bilfärden och Andreas undrar vad tusan jag håller på med :P men jag hade lite svårt att sitta stilla faktiskt!


35 minuter efter avfärd från Kalix ca kl 03.50 (observera tiden! Tror att Andreas körde fort ;) ) så rullar vi in till akutmottagningen på Sunderby sjukhus. Andreas kör raka spåret till akuten och parkerar direkt framför dörren (typ 2 meter från dörren) så jag behöver inte gå många meter. Väl inne på akuten möter en sköterska oss direkt i entren, vi får en rullstol och sköterskan ser hur ont jag har och säger att hon antar att vi vill upp till förlossningen. Hon visar oss vägen dit, värkarna gör så pass ont så jag kan inte sitta still i rullstolen! Och dessutom hade inte rullstolen några fotstöd! Så jag sparkar med bena framåt, sitter inte stilla!


Uppe på förlossnignen möter den otrevliga barnmorskan oss och säger lite spydigt: "Är det ni som är från Kalix? Och du som sa att du inte visste att du hade värkar, men jag antar att du vet det nu". Mmm mumlar jag. Vi får snabbt komma in på ett förlossningsrum, dom märker vilka intensiva smärtor jag har och sätter snabbt nål. Dom vill undersöka mig och se om jag börjat öppna mig. Dom säger åt mig att slappna av och låta bena falla ner mot sidorna. MMM det var ju faktiskt inte det lättaste! Jag hade skitont! Men dom lyckas göra en undersökning som visar att jag är öppen 6 cm! Redan! Dom säger att det gör extra ont för mig för att öppningsförloppet har gått så pass fort för mig, ja tack jag känner det! Dom kopplar upp CTG-kurva och mina värkar kommer med 1 minuts mellanrum! Skitlätt att slappna av när värkarna kommer så tätt!


Jag får testa lustgasen som inte hjälpte ett piss! Och dåligt smakade den! Får ligga och andas lustgasen ganska länge och till slut, efter jag skrikit och rullat runt i sängen nog länge, så frågar dom mig om jag vill ha en epidural. Det ville jag hemskt gärna ha! Narkosläkaren var snabb och var inne hos oss efter 5 minuter, tyvärr tog förberedelserna för epiduralen vääääldigt länge. Kändes som en hel evighet och jag undrade när tusan han skulle börja sticka mig!


Efter många om och men så var bedövningen på plats och jag kunde slappna av! Jag var en helt ny människa! Jag sätter mig upp, värkarna känns inte! Jag ser på kurvan att jag har värkar, men jag känner dom inte :D jag ber Andreas gå ner och flytta på bilen och ta upp väskan :) haha lite roligt, för efter 5 minuter kommer Andreas tillbaka utan väska och jag undrar vars den är. Då var det så att han inte hittade ut :D då bad jag barnmorskan följa honom tillbaka till akuten :) 


Men efter ca 20-30 minuter efter jag fått epiduralen känner jag hur det droppar på min bröstkorg och dom intensiva värkarna börjar komma tillbaka. Självklart så är det ngt fel på min epiduralslang så den läcker och måste bytas! Det tog lång tid och mina intensva smärtor var helt och hållet tillbaka och jag kunde knappt ligga stilla i sängen, värkarna kom med 1 minuts mellanrum! Narkosläkaren var inte lika snabbt på plats den här gången! Men när han väl kommit upp och han fått bytt slangen och fått igång allt igen, så hade jag så ont så det var outhärdligt. Narkosläkaren höjer dosen samt ger mig ganska mkt extra och tack gode gud för det! Vipps så var jag en helt ny människa igen :D



  


Ganska skönt och avslappnat ser Andreas ut att ha det ;)













     


Barnmorskan kommer in med jämna mellanrum, kollar hur mkt jag öppnat mig och det gick ganska fort. Jag var öppen 9 cm ca kl 08.00, bara en liten kant kvar. Efter en stund puttar hon undan kanten och säger att nu ska bäbisen komma ner en cm i förlossningskanalen och sen kommer mina krystvärkar. Men då helt plötsligt så stannar allt upp! Han sjunker inte ner i förlossningskanalen!


Jag får testa hänga över sängkanten, stå med gåbord, ligga på sida, ligga på rygg, men han vägrar sjunka ner den sista biten! Dom kopplar på ett dropp som ska stärka värkarna och dom tar bort epiduralen. Jag märker att värkarna bli mer intensiva, men fortfarande så att jag kan klara av dom utan problem.


Ungefär kl 10.00 så säger dom att nu vill dom ha ut bäbisen, dom ökar värkdroppet och jag får börja röra på mig igen. Nu har mina värkar blivit vääääldigt smärtsamma! Nästan lika intensiva som dom första. Men han sjunker inte och jag får inga krystvärkar.


Jag får ligga på sida och barnmorskan gör ngt och jag får ngn liten liiiiiiiiiten krystvärk som känns knappt. Men jag får börja krysta lite smått, men det hjälper inte. Dom ökar värkdroppet ännu mer, men krystvärkarna uteblir. In kommer en gammal barnmorska som nästan lägger sig helt över min mage och börjar trycka på den. Då får jag lite krystvärkar, men fortfarande inga överdrivet stora. Men jag får börja krysta lite smått, men händer ingenting. Mina krystvärkar börjar mitt i värken och dom håller inte i sig nog längre. Droppet ökas igen. Efter många om och men, så får jag börja krysta på riktigt, fast jag inte har krystvärkar inte är fullt ut. Fatta hur svårt det är att krysta när man inte har krystvärkar!


Skönt är det att äntligen få börja krysta! Det gjorde verkligen inte ont då! Tills bäbisen börja närma sig med huvudet, då börjar det verkligen göra ont! Just nu inne i salen är två barnmorskor, en undersköterska och en läkarstudent och självklart Andreas, lite mer folk än vad jag planerat.


Dom ringer efter avdelningsläkaren som kommer in på rummet. Hon bestämmer sig för att ringa efter en överläkare. Just nu så är mina smärtor vääääldigt intensiva och väldigt smärtsamma! Inte alls samma som några värkar jag haft, utan mer att det slet så mkt där nere! Eftersom att jag inte heller hade krystvärkar fullt ut, så orkade jag inte krysta ut honom. Överläkaren kommer in och precis så upptäcker dom att axeln sitter fast och han har huvudet utanför, då blir det fart på alla.


När mina värkar kommer får jag krysta och jag hade båda barnmorskorna som låg och tryckte på magen för att hjälpa bäbisen ut. Överläkaren och avdelningsläkaren sätter in fingrar (men kändes som hela händer!) och försöker vrida till bäbisen. Just nu så kan jag inte kontrollera mig eller mina smärtor och jag sparkar vilt med bena som alla försökte hålla fast (dom var 3 stycken som höll fast mina ben). Men överläkaren vrider och drar ut bäbisen, och detta är det värsta som jag någonsin varit med om! Jag skriker högt högt högt, tror aldrig ni hört ngn skrika så högt som jag gjorde då. Den smärtan som jag hade när läkarna drog ut honom, den smärtan går inte att beskriva! Den smärtan var inte ens i närheten av vanliga förlossningssmärtan! Det vill jag aldrig mer uppleva! 


Men precis kl 11.00 så kom bäbisen ut och navelsträngen klipptes och dom sprang iväg med den till barnintensiven, avdelning 56.


Smärtan min hade släppt, det var så skönt! Men självklart var jag tvungen att föda ut moderkakan och det gjorde oxå ont, det sved mkt och jag fick veta att dom varit tvungen att klippa upp mig för att få ut bäbisen :P tack för upplysningen! Moderkakan kom ut 5 minuter efter bäbisen och ont gjorde det!


Klockan 11.10 så kommer dom tillbaka med min bäbis! Det var inget fel med honom, men dom ville för säkerhetsskull kolla så att han andades bra. När dom kommer tillbaka med bäbisen så visar dom rumpan först och visar att vi fått en liten pojke :D det första jag sa var: "Det blev en Knut!" :D det andra jag sa: "Vad ful han är!" Hahaha :D men han var inte ett dugg ful, han var den sötaste bäbisen som jag någonsin sett :D



  



 


     

Så den 1:a juni 2010 kl 11.00 kom våran Knut Mikael Öqivst Häggström till oss! Han vägde 3685 gram och var 49 cm lång!

  

 
ANNONS
 
Tova

Tova

17 oktober 2010 15:10

Vad spännande att få läsa!
Och usch, vilken spydig barnmorska när ni kom in - det är väl för tusan inte så lätt att veta i början om man har värkar eller inte..! (Och tja, jag fattade ju knappt förrän precus när det var dags att föda, haha)

Angående chokladprovningen så kan jag hålla med om att det är en av fördelarna med att bo i Sthlm :) är ju uppvuxen i en liten stad i Ångermanland så man är inte direkt bortskämd med att det anordnas skojiga grejer, hihi!

http://trasslet.se

 
Camilla - Mamma till Olivia ♥

Camilla - Mamma till Olivia ♥

17 oktober 2010 17:54

Minns du namnet på "dina" BM? Kul att ha bilder från förlossningen. Vi var helt inne i allt och kom inte ihåg att hämta väskan fören hon typ var ute ;)

http://camillasvirrvarr.bloggplatsen.se

 
pocki

pocki

17 oktober 2010 17:56

wow vaf otroligt kul och intressant det var att läsa! :D

grattis! :D

http://www.moshi.webblogg.se

 
Hanna

Hanna

17 oktober 2010 18:42

Vad roligt att läsa din förlossningsberättelse! Alltid lika kul att läsa sånna :)

Själv var jag öppen 7 cm då jag kom in, och ONT hade jag! Haha :)

http://www.wildbee.blogg.se

 
Lisa

Lisa

17 oktober 2010 19:30

Underbart, att alla förlossningar är så olika?! :)

http://Lisoball.bloggplatsen.se

 
Rebecca

Rebecca

17 oktober 2010 19:57

Åh vad roligt att läsa! Kul att du delade med dig av berättelsen och bilderna!

http://rebeccabloggar.blogspot.com

 
Ingen bild

Gabrieellaa.bloggplatsen.se

17 oktober 2010 20:27

Det var jätte roligt att få läsa om din " förlossnignsberättelse"
man blev inne i den som en riktigt bra betättelse !
Besök gärna min blogg !
gabrieellaa.bloggplatsen.se

 
Emma

Emma

19 oktober 2010 17:16

Åh vad kul att läsa. Man blir helt sentimental...

http://www.siggemckvack.bloggplatsen.se

 
Stina - Mamma till Melker

Stina - Mamma till Melker

9 november 2010 14:27

Ja i sunderbyn är vissa barnmorskor väldigt spydiga. Födde själv min son där 22 juli och när vi ringde för att säga att vi skulle komma in tyckte dom inte de var aktuellt. Men sambon sa att vi kommer & då sa hon men visst att jag kan ju inte hindra er men förbered er på att få åka hem. Vi han vara där 3 timmar sen var vår lilla son ute. & efter möte med så många dryga och otrevliga barnmorskor har jag sagt ALDRIG MER SUNDERBY sjukhus.

http://st1naa.blogg.se

 
Johanna

Johanna

8 december 2010 17:53

...klippa upp dig? Jag ska aldrig skaffa barn. Aldrig. Om jag gör det ska min kille få föda dem. ..typ.

http://augustinatt.bloggagratis.se

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
   Spamskydd  

Kommentar

Av Lisa Öqvist-Häggström - Lördag 20 juli 11:24


I torsdags åkte vi till Kalix för att sova en natt, sen på fredagen hann vi göra en massa roligheter i Kalix :) vi gick på tivoli, bowlade och gick på bio å såg Lejonkungen. Sen på kvällen körde vi tillbaka till stugan efter ett roligt dygn i Kalix :...

Av Lisa Öqvist-Häggström - Torsdag 18 juli 14:25


Idag har Owe fått komma en sväng å åka båt :D han tyckte det var roligt tills Andreas råkades knuffa in honom i vattnet ;D ...

Av Lisa Öqvist-Häggström - Onsdag 17 juli 23:44


Ikväll tog vi båten en sväng till Båtskärsnäs å hälsade på Inger å barnens morfar :) ...

Av Lisa Öqvist-Häggström - Tisdag 16 juli 22:29


Ikväll har vi varit å kört med nya pärlan som vi köpt idag :D vi for iväg å fiskade en sväng, Knut fick en abborre å en liten gädda och Andreas fick en abborre. Vi släppte tillbaka alla 3 och hoppas på bättre fiskelycka nästa gång! :) ...

Av Lisa Öqvist-Häggström - Fredag 12 juli 22:44


Kvällen före jag fyllde år så blev Polly ormbiten =,( vi varken såg eller hörde det, utan hon kom in på kvällen med blodstänk på nosen. När vi tittade närmare så såg vi att det var ett ormbett på nosen. Inom 30 minuter så svällde hon upp och kräktes....

Presentation


Hej! Jag heter Lisa, jag är 30 år och är fru, sjuksköterska, husägare, Volvoägare och 3-barnsmamma! =)

♥ Knut 2010-06-01 ♥
♥ Agnes 2012-05-31 ♥
♥ William 2013-11-03 ♥

Välkommen hit!

Senaste inläggen

Tidigare år

Kategorier

Arkiv

Sök i min blogg

Statistik


Skaffa en gratis bloggwww.bloggplatsen.se